Just me

wiie =)


Den 5 november, jadå, nu har jag varit sjuk riktigt länge. Och under denna tiden har jag nog aldrig känt mig så ensam, det är sjukt, jag har gråtit flera gånger av att jag känt mig ensam & oälskad, allt för att pappa varit på Teneriffa, och alla andra i skolan när jag legat hemma och tyckt synd om mig själv. Lungingflammation, det har inte varit det roligaste, strepsils, hostmedicin & antibiotika är allt som hjälpt. Lite enchinagard & ipren har väll också hjälpt. Men nu mår jag iallafall mycket bättre, bara det att jag inte ens vill tänka på de barn som är mobbade och inte har några kompisar, det är ju fan hemskt. Okey, det är nog annorlundare ifall man alltid har kompisar runt om sig, och alltid familjen där, men om man alltid varit ensam, eller ja varit ensam en längre period, så är det nog inte samma sak, men nu vet jag iallafall hur det känns, och det var hemskt. Calle har varit en ängel nu när jag varit sjuk, han har gjort så mycket för mig, älskar honom så jävla mycket. Jag tror han älskar mig också, får hoppas på det, bara det att jag har alldeles för mycket tankar i huvudet. Vi är trots allt 17 år, och ibland känns det som om det bara är jag som tror på tonårskärlek, att det kan hålla hur länge som helst, jag hoppas inte bara det är jag, jag har redan varit med om så många förhållande o shit, så jag orkar inte med, jag älskar Calle, och vill leva med honom. Men har han levt färdigt sina ungdomsår? Det låter dumt, men har han det. Han kanske vill uppleva mer saker som jag gjort, jag vet att jag gjort & upplevt mer än honom, och vissa saker ångrar jag ganska mycket, men jag vet ju inte ifall han vill leva med mig resten av sitt liv? Jag är rädd. Mitt hjärta tillhör honom, jag är också rädd för att han inte vågar göra slut, jag har gråtit flera kvällar i rad, jag drömmer konstiga drömmar om vad som kan hända, jag får konstiga tankar i huvudet, jag tvivlar =/  Tyra Banks handlade om ärlighet idag, ifall man vågar göra slut med sin pojkvän/flickvän, ifall dom varje dag berättar att dom älskar en, då blir det svårare att göra slut, och man drar ut på det, och man plågar sig själv under en längre tid. Jag vill inte att det ska vara så, jag vill inte att han ska såra mig, jag vet inte vad jag skulle ta mig till ifall han skulle såra mig! Under denna tiden har jag haft så konstiga tankar i huvudet så jag blir helt yr, det känns som man inte räcker till, det känns som om man inte ger allt, det känns som inte calle får allt han vill ha, det känns som inte jag kan ge honom allt han vill ha. Han kanske behöver någon annan som ger honom allt han vill ha, han kanske behöver någon som inte berättar att hon älskar honom varje dag, så det blir lättare för honom att göra slut? Äsch, vilka tankar. Jag älskar min ängel överallt annat på denna jord, jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom, han betyder allt för mig.


Det är sånt som kanske skulle få honom att vänta ännu längre att göra slut, snälla älskling, såra inte mig! Om du inte tycker att vi passar säg det direkt, för jag vill verkligen detta, jag vill inte leva med någon annan för jag tror inte någon annan kan göra mig så lycklig som du gör. Jag vill bara få bort tankarna.. hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0