..
"..han såg helt likblek ut när han tittade ut genom fönstret, undrar vad han tänkte på, snön låg som den aldrig gjort förr, och man var så trött att man inte visste var man skulle titta, man hade vaknat en timme tidigare och var inte alls trött, men när man satt där och tittade ut var man både illamående och trött.. Efter ca 40 minuter var vi framme, jag såg den stora gula byggnaden framför mig och tänkte är detta verkligen sant, ska jag, lilla jag av här och börja min resa mot bättre dagar. Vi gick in och vi såg en större grupp av människor som hade samlats med stora resväskor och vinterjackor, såg nästan ut som om man skulle iväg och åka skidor..
Den långa kön såg inte alls inbjudande ut och rullbandet sattes igång, "skulle min väska vara för tung eller inte?"
passen och biljetterna rasslades upp, och vissa stod på en biljett andra på en annan, när vi väl kommit fram i kön så gick allt snabbt och sedan var det dags för tullkontroll, där det alltid piper, men denna dagen var det inte mycket pipande. Man kom in i hallen och hörde sorl långa vägar , men samtidigt hördes kurrande magar, klockan var inte mycket och det var svåårt att äta, men en bulle eller två gick väl ner, och ett glas juice var lagom. Sedan kom den gröna stora flaskan upp, och shotglasen började att fyllas, och jägermeistern var i fyll gång att tömmas, det blev väl en eller två shots...Han såg fortfarande likblek ut när han låg där i soffan mellan sina morföräldrar och sov, ville krama om honom men samtidigt så kändes det onödigt att väcka honom när han låg där.
Det var dags att gå ombord, och lyckan strömmade igenom och jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle känna mig glad eller rädsla, men rädslan kom. Planet var stort, och det stod gubbar och försökte smälta isen på taket medan vi gick in en och en och försökte hitta våra platser, så fort vi satt oss ner tittade han ut genom fönstret likblek som han var , undrade fortfarande vad han tänkte på och rädslan kom åter igen.."
Kommentarer
Trackback
