ros
Det finns så mycket man vill säga hela tiden, men när man väl ska säga det så kommer det aldrig fram, så samlar man på sig alla problem, alla saker man vill säga & alla sina åsikter. Det är dumt att åsikter ska finnas egentligen, varför kunde inte alla människor varit likadana, kanske inte ha samma smak om killar, kläder & musik, men allt annat. Det finns så mycket jag saknar, som jag aldrig kommer få tillbaka, det finns nog ungefär 100 saker jag saknar, men som jag aldrig kommer få tillbaka, det finns möjligheter på vissa, men vissa människor kommer jag aldrig få tillbaka, och det stör mig enormt. Idag är jag allmänt less och irriterad. Jag får bara upp ett ord i hjärnan hela tiden "jag bryr mig inte" allt får gå precis som det vill gå, vad spelar det för roll egentligen, kommer ändå dö förr eller senare. En sak förstår inte jag, och det kommer det aldrig någonsin kunna vara någon som kan svara på det heller, och det är varför ska man leva för att sedan dö? varför ska man bli sårad av ett dussin människor för att sedan dö, och inte ens komma ihåg dem? Just nu orkar jag inte, jag orkar ingenting, jag orkar inte bry mig, jag orkar inte ta konsekvenserna, men samtidigt så skiter jag i det fullständigt, för jag orkar verkligen inte bry mig! varför ska man bry sig när inte andra gör det? det är totalt onödigt. Jag vill bara sluta bry mig, jag vill kunna släppa iväg dig på fest, men jag kan inte, jag litar inte på dig, jag litar inte på någon, jag skiter fullständigt i ifall någon kan lita på mig, för kan man inte lita på sig själv eller annat folk så va fan skitsamma! Jag vill kunna skita i allting, men samtidigt kommer det nog i längden bli ens ensamhet. Fortsätter man att bli sårad kommer man aldrig kunna gifta sig, aldrig kunna skaffa barn, om man nu försöker men verkligen inte känner att det funkar, eller fortsätter att leva i en stor lögn, vilket fiasko blir de inte då? Snart är det jullov, och jag skulle egentligen bara vilja vara för mig själv och en person till. Ifall jag skulle ha en sista önskan innan jag dör, skulle det inte vara att få träffa mina 15 åriga barn, träffa min man som jag varit gift med i 10 år, utan jag skulle vilja träffa min mamma som jag bara fick fucking 10 år med =/ som jag inte fick växa upp med, som jag inte fick visa hur jag är som ungdom, som jag skulle kunna visa att jag inte är ett jävla psykfall o.s.v! Min sista önskan hade varit att du & jag suttit i ett rum pratat med varandra i ett dygn.
Jag behöver verkligen dig, jag behöver dig, duv ar det bästa jag hade, jag försöker verkligen , det gör jag, jag försöker , men jag klarar inte det längre, jag vill till dig, ingen annanstans =/
1953 - 2000
