...
"..Han såg lite piggare ut när han satt där med ryggsäcken på ryggen och kollade runt om sig, han hade inte den blekvita färgen i ansiktet och började se normal ut. När vi kom ut tog jag ett djupt andetag av den nya luften, och värmen sköljde över mitt ansikte, och jag hade sagt till mig själv tidgare att jag inte skulle klaga, men det var varmt, tro mig! Men efter en helvetesvinter var det skönt att ha solen skinande i ansiktet medans man gick ner för den långa trappan med tjocktröjan på armen, jag kunde knappt tro att det var sant, här var jag i Afrika.
Bussens dörrar öppnades med ett knarrande ljud och vi steg på, glada och lite halvtrötta som vi var, jag tittade på honommed ett smile, hoppades att få ett tillbaka och det fick jag, men det kändes ansträngande, han var inte sig själv, han tittade överallt och ingenstans, hans blick var tom , och jag försökte förstå vad som hände där inne, men det kunde jag aldrig komma på.
"..Hallen var stod och det var folk överallt, skyltar som man inte förstod som stod på arabiska, med lite tur översatt till engelska, vi gick igenom en stor hall och där var män iklädda vakt dräkter som var skrämmande, de hade vapen och såg allmänt arga ut. Vi hade fått visum på flygplanet som skulle skrivas i och lämnas i båset med den läskiga männen med vapen, kön var hur lång som helst och jag stod och längtade tills jag fick komma ut i luften igen och ta ett djupt andetag. Kön tog aldrig slut och det enda man kunde höra var sorlet av alla ryssar som ville tränga sig och komma först. Kön rörde på sig och till slut var det min tur, jag vågade knappt kolla mannen i ögonen när jag sträckte fram mitt pass, han var så skrämmande, och tänk om jag , lilla jag, hade skrivit fel i mitt visum, men det hade jag inte, det hade jag fått hjälp med, och jag tittade på honom och log när han stämplade mitt pass med sin stämpel, och gick sedan vidare..."
Kommentarer
Trackback
